No More.
Hur svårt är det för EN person att försvinna från mitt huvud?
Tydligen för jätte svårt
Men jag vill att du packar dina saker och sticker.
Jag skiter i om du lämnar något, bara DU försvinner!
TACK!
Vem fan mår bra igentligen?
Alla går väl med någon hemlighet som tynger ned en.
Andra bär på fler.
Andr bär på mindre.
Jag är en sån person som bär på flera är många.
Men jag har humöret uppe så fort jag är med någon jag gillar.
Jag vill inte att dom ska må dåligt för att jag mår dåligt.
Jag vill ha glada stunder att minnas.
Inte bara tråkigt och gråa fulla med gråt,hat och ånger.
Jag har alltid varit den glada tjejen med humöret uppe.
Men i 5:an så hamnade jag i massa trubbel.
Mitt liv blev knas och jag hamnade fel gäng.
Hamnade i bråk, i konflikter, i brott och andra dåliga saker.
Men det värsta var att jag var kär i HEEEELT fel kille då!
Ett riktigt ass!
Aldrig har jag mött ett sånt miffo...
Kommer aldirg förlåta mig själv.
Men om man återgår till den man var så var jag själv inte heller riktig klock i huvudet.
Men jag skulle ALDRIG gå tillbaka till den person jag var då!
ALDRIG.
Och skolan blev bara svårare för varje dag...
Livet blev värre.
Neh...
Ska sluta deppa nu...
Teee
Fake smile...
I mina tankar: Kärlek....
Kärlek är svårt.
Jobbigt att vara kär.
Jobbigt att vara okär.
Jobbigt att inte kunna älska.
Jobbigt att ha ett förhållande som inte funkar.
Jobbig att leva.
Jobbigt att bara finnas.
SKIT!
OMG...
MItt liv.. ORKAR INTE
F M L...
Orkar inte mera nu...
Ska ALDRIG mera göra så där...
Jag vill inte leva kvar. (OBS deppinlägg... Skrivet från hjärtat)
Och jag vill definitft inte gå till helvete från helvete.
Det är som att simma men inte komma någon stans.
Jag sitter och gråter. För jag älskar dig.
Och hatar min famlij.
Dom enda jag lever för är:
Carl-Henrik ♥
Joanna ♥
Fredrik ♥
Therese ♥
Rikke ♥
Ni håller mig i liv. Ni får mig att finnas.
Ni får mig att känna mig älskad.
Det finns inget annat som håller mig i liv.
Jag hatar livet.
Vill bara försvinna från världen
5 personer! 5 hjärtan! 5 som förstår mig!
5 personer som vill att jag ska leva.
5 personer i världen som har ett hjärta att ge kärlek med.
För alla andra hemma bara hatar och hatar.
Allt hat i världen?
Varför hatar vi människor så mycket?
Varför finns det kärlek och hat?
Varför är livet så svårt?
Varför kan vi inte bara leva utan kärlek och hat?
Utan allt krig.
Utan all mobbning.
Utan kärleken.
Ohhh fuck vad jag saknar dig.
Fuck vad jag bara vill slänga en sten i marken så den går sönder.
Jag vill bara att du ska veta att jag lever och att jag älskar dig med hela mitt hjärta.
Att jag inte orkar av mer i livet.
Att jag bara vill ta en kniv och stoppa den i hjärtat.
Att bara hoppa ned från en klippa och dö.
Att bara bli skjuten av en pistol-
eller bara att få någon allvarlig sjukdom och dö.
Mitt liv bara rasar ned.
Det ända som går upp är solen på morgonen.
Jag trodde aldrig på mig själv-
Och aldrig nu heller.
Och att man kan sakna en person så mycket går inte att beskriva!
Det finns inga ord som räcker till saknaden jag har till dig!
Och kärleken mellan oss är som en värld.
En egen värld och ingen kan stoppa oss till sammans.
Jag skulle aldrig kunna säga ifrån.
Skulle aldrig våga höja rösten och säga till dig.
För jag ser upp till dig.
Och jag vet att jag älskar dig FÖRJÄVLA mycket!!
Och förlåt för att jag inte fanns där när du gick.
Nu lämnar vi det gamla bakom oss, och lever i en värklighet-
Som inte är sånt man vill leva med.
Men nu så ska jag sluta skriva deppiga saker.
Jag hatar livet.
Ska hoppa från en bro
3
3 polis bilar är det första man ser på gatan hem.
Varför?
Jo, för igår var det inbrott här...
Jag är inte.
Smal.
Snygg.
Normal.
Smart.
Söt.
Men jag är i alla fall mig själv.
Och jag vet att du vet att hon vet.
Men återgå tills igår så fattar du vad jag menar.
Hjärta.
Jag älskar dig så mycket att det gör ont.
I mitt hjärta.
Det är däj jag tänker på.
Hela tiden!
Och jag vet att du älskar mig lika mycket.
Men det gör ont i mitt hjärta hela tiden där också.
Men jag kan inte sluta älska dig!
Så kän dig Älskad av hela världen.
För jag är din Värld <3
Jag gillar honom för att: ♥
Han bryr sig.
Han vill träffa mig.
Han gör saker jag tycker om.
Han säger fina saker.
Han finns här just nu när livet suger.
TÄND MIN LAMPA LIKSOM!
Dööö bup...
Varför ska jag gå hit... Hata!!!
Jag är inte en kompliserad typ.
Så här tycker jag helst att min kille ska vara/se ut!
Men om jag nu blir kär i någon heeeeeeelt annan, så ja. Huvudsaken är att jag är kär, och han med ♥
- LISTA.............. LOL
- Killar med långt hår! KÄRLEK ♥
- Helst typ STOOOOOOORA kläder ♥
- Spelar ingen roll vilken ögonfärg.
- Helst lite humor
- Men det viktgaste, att han är snäll mot mig och mina närmaste
He is NICE!
I FUCKING LOVE HIM!
Är inte den här UNDERBAR ♥ (presic som du)
Kärlek till alla! ♥
I Mina Tankar Om: Kärlek. Del 3
Nu mera så har vi kommit till det moment som är nuet.
Det hela började i 7:an, jag hade börjat i en ny skola, träffat nya vänner, och ja.
Jag hade börjat umgås med ny kamrater, och hon började prata om scouter.
Då for jag upp ur min stol...
Nästan så.
Men så frågade jag om jag fick följa med på ett möte.
Och så klart, jag menar alla får ju faktiskt gå på scouterna :)
Men så har ju jag (o)turen att bli kär jätte lätt.
Det gick några möten, och det fanns en kille som hade intresserat mig.
Han hade liksom gjort saker som gjorde mig glad, och han fick mig att le.
Och i skolan så sa han alltid hej i trapphuset när vi möttes.
På en hajk vi hade så blev han änu mera intressant.
Han var liksom som värsta bästa drömkillen.
I minna tankar fanns det bara en sak, och det var han.
Han fick mig att våga göra saker.
Han var ALLTID glad.
I början av vårterminen så hade jag insätt att jag hade gått och blivit kär.
I HONOM tänkte min kompisar. Frö jag hatar folk som är fixerade av utseendet.
Här går man från insidan!
Mina kompisar sa att jag skulle säga det till honom. Men det var liksom lite svårt.
Jag är jätte blyg.
Men så i mitten av vårterminen började han bete sig anorlunda än vad han hade gjort förut.
Han sa inte mera hej.
Han typ undvek mig.
Sen kom sommaren och jag tänkte på annat.
Men så skulle vi ju börja åttan.
Och varje dag tänkte jag FAN FAN FAN, för jag ville inte träffa honom.
För det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på honom, och när jag skriver det här!
För jag vet att han inte gillar mig.
Men så skulle vi på hajk i september.
Och då var det Jag,Han,Aggi,Rikke och emma.
Och en natt när vi skulle sova, så hade jag tagit mitt mod och sa.
"****?"
"Ja?"
"Jag gillar dig" och bröt ut i fnitter.
"Jag vet,säg något jag inte vet..." Typ konstig röst.
Awekward moment, en stund, och sedan frågar min kompis lite saker...
Och sen så säger han att jag är efterbliven...
Då börjar jag komma på saker som är som honom.
Köttbullar,näshår,störande ungar.
Ja, skämnde ut mig totalt kan man ju säga...
Och nästa dag såVar alla lite tystare än vanligt, och tittade på mig, sen honom,sen mig osv
Och jag kan väl säga att jag har stalkat honom...
Jag vet det mästa om honom...
Men det är för mycket.
Så i min hjärna svävar tanken:
"Jag kommer aldrig få honom, han hatar mig. Föralltid. Han vill inte veta av mig."
Och den tanken kommer nog sitta där till jag blir kär i någon annan.
Och det kommer väl ta ett tag...
HATAR!
Och det jobbigaste med att vara kär i honom, är att mina kompisar typ hatar honom.
Tur att min kompis gav mig lite råd... :))
Jojjo är snel hest :)
Ja, så mina dagar är väl rätt så okej nu för tiden.
Tur man har sina vänner ♥
Men idag så kom vi i alla fall hem från Helsinki!
Och nu så ska jag göra något annat.
Så hare gött, gör inte bort er för mycket.
Och släpp det som är tungt i ditt hjärta! ♥
Fin bild ♥ På minner om dig ♥
I mina tankar om: Kärlek. Del 2
Det hela började på en hajk. Vi var sex personer på tre sängar, tre killar och tre tjejer. Två av killarna sa att dom ville sova brevid varandra. Så ja, då var det väl kvar för den sista killen att bara stå ut med att sova brevid en utav dom tjejerna... Ingen sa direkt "Jag kan sova brevid "stenen"", men jag tog den chansen... Jag menar det är väl inte hela värden att ligga brevid en kille? Det är ju inte så att det finns killbaciller -.-. Så dom andra tjejerna sa bara okej det blir nog bra. Ha, trodde dom ja... Men ja, på dagen så spelade vi klädpoker... Och klädbubblan i lag, och det laget som förlora sinna kläder först skulle springa runt i snön med endast underkläder. Och ja, det var ganska kul, för det fölorade ju ett par ganska snabbt, och så fick dom springa, rätt kul att se, med det var nog kalt... Sen så skulle dom tillbaka in(trodde dom ja) MEN så hade vi låst dörren. Hahah! Men en stund senare så släppte vi in dom små stackars killarna. Och ja, sen var det inte så att vi orkarde laga mat, så vi typ åt INGENTING på den hajken förutom HAVREKAKOR, och START... Sen började vi spela mobil spel, och det var roligt. Vi snackade om allt. Sen så var klockan typ 23.00, så då kröp vi ned i våra sovsäckar och vi började prata om "Twilight" filmerna, och bökerna... Och jag kan väl erkänna att jag inte är ett stort fän av det, så jag bara låg där och tänkte på allt möjligt. Sen började vi prata om "relationer", och då blev det genast mycket roligare. Sen så snackade vi om personer som var kära i personer och jag utbrast "JAG ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLSKAR *************" Och alla utbrast i skratt! Det var kul, sen så sa vi att vi var ganska trötta, och jag hade snott "stenens" kudde. Efter som att han pratade och låg på mage. Och jag låg på rygg och blundade... Men så tog han tillbaka sin kudde för att sova. Men efter det jag hade tänkt på så ville jag hålla om någon, och han låg ju faktiskt brevid mig. Så vi började kramas lite. Och han höll om mig, och jag höll om honom! (Cute) Men sen så sökte han upp min mun, vi började hångla och så utbrister min kompis "Emma! Dom hånglar" pekandes mot oss. Emma en sekund senare "VAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA?" Och alla som var vakna utbrast i skrat. Ja, och där låg vi i säckert typ en timme... Kanske mer. Vem vet. Men sen så började min kompis äta havrekakor, och imitera oss... Hon typ tittade på oss som om vi var en film... Ibland sa hon saker, så att vi var tvungna att peka lite finger åt henne då och då. Men sen så slutade vi efter ett tag... För vi båda var trötta. Och vi låg en bra stund till och bara kramaades. Myyysigt ♥ Nästa morgon så var det lite awkword sillece här... Men som tyr var så skulle vi ändå åka hem. Detta var den 12 maj? Sen så typ den 23-24 så messade jag honom och sa att jag gilladee honom. Han svarade vädigt segt, men det gjorde inget... Och han sa att han gillade mig också. Så då blev vi ihop. Sen typ den 13 september tror jag? Så gjorde jag slut p.g.a av smskonverationer... Vi träffades samanlagt typ 3 gånger.
Ja... det vart den historien... Nästa kanske ni får i morgon, vem vet?
Fin LITEN scout...
I mina tankar om: Kärlek. Del 1
Kärlek är det som du upplever, pirrig mage, späning, svartsjuka m.m.
Jag har upplevt både fin och obesvarad kärlek.
I den fina kärleken har jag gått på bio, varit på promenader, druckit mjöklchoklad, spelat handboll, gjort konstiga saker, varit blyg, haft riktigt kul!
Jag har haft många fina förhållande, två långvariga, ett utav dom är mitt favorit minne för livet, medans det andra var åt helvet, för att man aldrig fick något tillbaka, och jag känner mig nu i efterhand utnytjad p.g.a saker jag hört han har gjort.
Den fina kärleken började i 4 den 24 november, vi var på handbolls prova-på-skit med skolan. Vi hade blivit indelade i små grupper, och skulle spela mot varandra. Jag blev indelad i ett lag, med min killkompis och hans kompisar. Vi spelade några matcher, sedan kommer min kompis fram till mig och viskar i mitt öra "Jag tjuvlyssnade lite på vad killarna snackade om, dom snackade om en kille som gillar dig, det ända jag vet är att han spelar i samma lag som du idag". Jag gick till toaletten för att fylla på min vattenflaska, sen när jag kom ut så började jag leta efter min killkompis... Jag hittade honom, och sa det som jag hade fått reda på av min kompis, han började asgarva, och tittade på mig och sa "Ja, det finns en kille som gillar dig, men jag får inte säga vem" han gick skrattandes där ifrån. Jag tittade efter honom, och började fundera. Nu var det vårt lag som skulle möta ett annat lag, jag började titta runt i vårat lag som stodsamlat i ett hörn för att snacka taktik. När jag senare insåg VEM det var som var kär. Vi spelade klart matchen och vann, sedan tog tag jag i min killkompis, och frågade honom "Är det ***** som är kär i mig?" Han blev förvånad, och började nicka. Jag började fnissa, han sa "Ja, det är han. Vill du jag ska hälsa honom något? " "Jaaaaaa, du får gärna fråga chans på honom från mig!" Jag sprang där ifrån röd som en tomat i fejjan, in till mina tjejkompisar. Dom tittade konstigt på mig som stora frågetecken. "Varför är du tomatfärgad i fejjan" frågade en av dom. "Jooo, det är så att ******* ska fråga chans på en kille åt mig" *Happyfäjs* "Hahahhahahahahahah, är det sant, vem är det?" Det är hemligt än så länge, ni ska få veta. Sedan gick jag ut från tjejernasokläddningsrum till hallen som låg precis utan för för att vänta på min killkompis, han kom ut från killarnas ca 2 minuter efter att jag hade kommit. "Jooo, det är sä här att han vill möta dig i cafeèt... Och snacka lite med dig" sa han och gick för att snacka med sina andra kompisar. Jag gick lånsamt till cafeét med hjärtat i halsgropen, som slog hela tiden. Det var så uppe i varv att jag knapt kunde gå. Men jag gick dit, och där satt han. I sin orage t-shirt, och svarta shorts, med sitt långa mörkblondahår! Jag gick fram till hansbord, han gjorde en gest med sin hand som menade "sätt dig". Jag satte mig brevid honom i soffan, ha sa "Ja" det var det ända han sa. Sen ropades det ut "LAG 5 SKA SPELA MOT LAG 7 NU, VÄNLIGEN KOM TILL PLANEN" Vi sprang ut från cafeèt, hand i hand. Och i vi vann den här matchen också, och hela tiden hade jag minna ögon på honom. Han var så fin i sitt mörkblonda långa hår, till hans orage t-shirt. Sen så var matchen slut, vi satte oss vid väggen, med min killkompis brevid honom, och min tjejkompis brevid mig, och vi satt så klart brevid varanda, hand i hand. Och sen så säger min tjejkompis "Kan inte ni pussas? Snälla?!" "Jaaaa, snälla! Har ni ens haft eran första puss?" Sa VÅRAN killkompis. "Nää" sa jag tyst och tittade ner i golvet. "Men kom igen då! Ni Har hur mycket tid som helst med varanda nu! Så varför inte ta den första kyssen här!" Sa killkompisen och flinade stort. Och sen så tittade vi på varandra och började kyssas, han började öppna sin mun, jag följde honom och gjorde samma sak. Vi blundade båda två, och sedan blev vi avbrytna av att vi hade dragit åt oss så mycket publik, att folk stog omringade oss och klappade händerna. Vi slutade, men det kändes som att det varade i en timme. Fast det säker bara var några sekunder. Vi stälde oss upp, och gick tillbaka till cafeèt, eftersom att det ändå aldrig var någon där. Han satte sig, och jag satte mig i hans knä. och vi började om med kyssen OSTÖRDA! Sedan var vi tvungna att gå, vi hade spelat färdigt för idag. Så vi gick till våra omklädningsrum, och tog våra saker fort som he*vete, och tog på oss skorna. Och började gå tillbaka till skolan med klassen.
Och sedan så träffades vi rätt ofta. Vi brukade vara hemma hos honom efter skolan. Han bodde så fint. Hans päron var jätte snälla och brukade bjuda mig på middag.
Men det tog slut i mitten av femmans hösttermin, p.g.a ... Ja varför tog det igentligen slut? Jag fattade liksom inte riktigt varför. Men vi hade fina minnen ihop. Och han vet, än idag att vi faktiskt var ihop.
Men nu måste jag gå och lägga mig! så sleep vell, cyckelställ!
Nästa gång ska jag skriva om den olyckliga kärleken.
Och sedan om den obesvarande (som faktiskt varar i mitt hjärta just nu!)
