Det är inte bara jag som tycker illa om dig. Det är jag nästan alla scouter-.- och på grund av det du gjorde, blev jag lämnad ensam kvar, utan någon att lita på.
Men jag gav inte upp, jag fortsatte att kämpa, i kampen på att leva utan dig.
Och du ska bara veta hur mycket jag saknar dig. Även fast jag har dig.
Alltså håller jag med Håkan Hellströms låt "Jag hatar att jag älskar dig". Men i allt det ensamma jag jag klättrat upp på ett berg utan att någon märkte det.
Jag skulle vilja få ur dig ur mina tankar. Men du kommer alltid finas i mina maskhål.

Jag vet, lite FÖR poetiskt för att vara tro värdigt... Hur många är det som ens läser? Och vad tycker och tror ni om det här?