I Mina Tankar Om: Kärlek. Del 3
Nu mera så har vi kommit till det moment som är nuet.
Det hela började i 7:an, jag hade börjat i en ny skola, träffat nya vänner, och ja.
Jag hade börjat umgås med ny kamrater, och hon började prata om scouter.
Då for jag upp ur min stol...
Nästan så.
Men så frågade jag om jag fick följa med på ett möte.
Och så klart, jag menar alla får ju faktiskt gå på scouterna :)
Men så har ju jag (o)turen att bli kär jätte lätt.
Det gick några möten, och det fanns en kille som hade intresserat mig.
Han hade liksom gjort saker som gjorde mig glad, och han fick mig att le.
Och i skolan så sa han alltid hej i trapphuset när vi möttes.
På en hajk vi hade så blev han änu mera intressant.
Han var liksom som värsta bästa drömkillen.
I minna tankar fanns det bara en sak, och det var han.
Han fick mig att våga göra saker.
Han var ALLTID glad.
I början av vårterminen så hade jag insätt att jag hade gått och blivit kär.
I HONOM tänkte min kompisar. Frö jag hatar folk som är fixerade av utseendet.
Här går man från insidan!
Mina kompisar sa att jag skulle säga det till honom. Men det var liksom lite svårt.
Jag är jätte blyg.
Men så i mitten av vårterminen började han bete sig anorlunda än vad han hade gjort förut.
Han sa inte mera hej.
Han typ undvek mig.
Sen kom sommaren och jag tänkte på annat.
Men så skulle vi ju börja åttan.
Och varje dag tänkte jag FAN FAN FAN, för jag ville inte träffa honom.
För det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på honom, och när jag skriver det här!
För jag vet att han inte gillar mig.
Men så skulle vi på hajk i september.
Och då var det Jag,Han,Aggi,Rikke och emma.
Och en natt när vi skulle sova, så hade jag tagit mitt mod och sa.
"****?"
"Ja?"
"Jag gillar dig" och bröt ut i fnitter.
"Jag vet,säg något jag inte vet..." Typ konstig röst.
Awekward moment, en stund, och sedan frågar min kompis lite saker...
Och sen så säger han att jag är efterbliven...
Då börjar jag komma på saker som är som honom.
Köttbullar,näshår,störande ungar.
Ja, skämnde ut mig totalt kan man ju säga...
Och nästa dag såVar alla lite tystare än vanligt, och tittade på mig, sen honom,sen mig osv
Och jag kan väl säga att jag har stalkat honom...
Jag vet det mästa om honom...
Men det är för mycket.
Så i min hjärna svävar tanken:
"Jag kommer aldrig få honom, han hatar mig. Föralltid. Han vill inte veta av mig."
Och den tanken kommer nog sitta där till jag blir kär i någon annan.
Och det kommer väl ta ett tag...
HATAR!
Och det jobbigaste med att vara kär i honom, är att mina kompisar typ hatar honom.
Tur att min kompis gav mig lite råd... :))
Jojjo är snel hest :)
Ja, så mina dagar är väl rätt så okej nu för tiden.
Tur man har sina vänner ♥
Men idag så kom vi i alla fall hem från Helsinki!
Och nu så ska jag göra något annat.
Så hare gött, gör inte bort er för mycket.
Och släpp det som är tungt i ditt hjärta! ♥
Fin bild ♥ På minner om dig ♥
Kommentarer
Trackback
