Jag har upplevt både fin och obesvarad kärlek.

I den fina kärleken har jag gått på bio, varit på promenader, druckit mjöklchoklad, spelat handboll, gjort konstiga saker, varit blyg, haft riktigt kul!

Jag har haft många fina förhållande, två långvariga, ett utav dom är mitt favorit minne för livet, medans det andra var åt helvet, för att man aldrig fick något tillbaka, och jag känner mig nu i efterhand utnytjad p.g.a saker jag hört han har gjort.

Den fina kärleken började i 4 den 24 november, vi var på handbolls prova-på-skit med skolan. Vi hade blivit indelade i små grupper, och skulle spela mot varandra. Jag blev indelad i ett lag, med min killkompis och hans kompisar. Vi spelade några matcher, sedan kommer min kompis fram till mig och viskar i mitt öra "Jag tjuvlyssnade lite på vad killarna snackade om, dom snackade om en kille som gillar dig, det ända jag vet är att han spelar i samma lag som du idag". Jag gick till toaletten för att fylla på min vattenflaska, sen när jag kom ut så började jag leta efter min killkompis... Jag hittade honom, och sa det som jag hade fått reda på av min kompis, han började asgarva, och tittade på mig och sa "Ja, det finns en kille som gillar dig, men jag får inte säga vem" han gick skrattandes där ifrån. Jag tittade efter honom, och började fundera. Nu var det vårt lag som skulle möta ett annat lag, jag började titta runt i vårat lag som stodsamlat i ett hörn för att snacka taktik. När jag senare insåg VEM det var som var kär. Vi spelade klart matchen och vann, sedan tog tag jag i min killkompis, och frågade honom "Är det ***** som är kär i mig?" Han blev förvånad, och började nicka. Jag började fnissa, han sa "Ja, det är han. Vill du jag ska hälsa honom något? " "Jaaaaaa, du får gärna fråga chans på honom från mig!" Jag sprang där ifrån röd som en tomat i fejjan, in till mina tjejkompisar. Dom tittade konstigt på mig som stora frågetecken. "Varför är du tomatfärgad i fejjan" frågade en av dom. "Jooo, det är så att ******* ska fråga chans på en kille åt mig" *Happyfäjs* "Hahahhahahahahahah, är det sant, vem är det?" Det är hemligt än så länge, ni ska få veta. Sedan gick jag ut från tjejernasokläddningsrum till hallen som låg precis utan för för att vänta på min killkompis, han kom ut från killarnas ca 2 minuter efter att jag hade kommit. "Jooo, det är sä här att han vill möta dig i cafeèt... Och snacka lite med dig" sa han och gick för att snacka med sina andra kompisar. Jag gick lånsamt till cafeét med hjärtat i halsgropen, som slog hela tiden. Det var så uppe i varv att jag knapt kunde gå. Men jag gick dit, och där satt han. I sin orage t-shirt, och svarta shorts, med sitt långa mörkblondahår! Jag gick fram till hansbord, han gjorde en gest med sin hand som menade "sätt dig". Jag satte mig brevid honom i soffan, ha sa "Ja" det var det ända han sa. Sen ropades det ut "LAG 5 SKA SPELA MOT LAG 7 NU, VÄNLIGEN KOM TILL PLANEN" Vi sprang ut från cafeèt, hand i hand. Och i vi vann den här matchen också, och hela tiden hade jag minna ögon på honom. Han var så fin i sitt mörkblonda långa hår, till hans orage t-shirt. Sen så var matchen slut, vi satte oss vid väggen, med min killkompis brevid honom, och min tjejkompis brevid mig, och vi satt så klart brevid varanda, hand i hand. Och sen så säger min tjejkompis "Kan inte ni pussas? Snälla?!" "Jaaaa, snälla! Har ni ens haft eran första puss?" Sa VÅRAN killkompis. "Nää" sa jag tyst och tittade ner i golvet. "Men kom igen då! Ni Har hur mycket tid som helst med varanda nu! Så varför inte ta den första kyssen här!" Sa killkompisen och flinade stort. Och sen så tittade vi på varandra och började kyssas, han började öppna sin mun, jag följde honom och gjorde samma sak. Vi blundade båda två, och sedan blev vi avbrytna av att vi hade dragit åt oss så mycket publik, att folk stog omringade oss och klappade händerna. Vi slutade, men det kändes som att det varade i en timme. Fast det säker bara var några sekunder. Vi stälde oss upp, och gick tillbaka till cafeèt, eftersom att det ändå aldrig var någon där. Han satte sig, och jag satte mig i hans knä. och vi började om med kyssen OSTÖRDA! Sedan var vi tvungna att gå, vi hade spelat färdigt för idag. Så vi gick till våra omklädningsrum, och tog våra saker fort som he*vete, och tog på oss skorna. Och började gå tillbaka till skolan med klassen.

Och sedan så träffades vi rätt ofta. Vi brukade vara hemma hos honom efter skolan. Han bodde så fint. Hans päron var jätte snälla och brukade bjuda mig på middag.

Men det tog slut i mitten av femmans hösttermin, p.g.a ... Ja varför tog det igentligen slut? Jag fattade liksom inte riktigt varför. Men vi hade fina minnen ihop. Och han vet, än idag att vi faktiskt var ihop.

Men nu måste jag gå och lägga mig! så sleep vell, cyckelställ!

Nästa gång ska jag skriva om den olyckliga kärleken.

Och sedan om den obesvarande (som faktiskt varar i mitt hjärta just nu!)